Mera Skräckholmen

 AI genererat, så ni inte tror något annat. Lite smakprov bara.

Globemaster i Moskva

 

Vad skådar mitt öga?

Ett amerikanskt militärflyg på väg mot Moskva?

Ja jag höjde lite på ögonbrynen här om dagen när jag såg det här på flygradarn. Förklaringen var tydligen att CIA chefen åkte dit med lite uppmaningar gällande att Ryssland inte bör attackera baltländerna eller hjälpa Iran.

Mer vet vi inte, eller ens vet om det är så.

Spännande tider

Bra att det uppmärksammas

 Reportern: ”Avslöjar samma sak om och om igen – sen händer inget” | SVT Nyheter

Köpte konst till Vingåkers kommun – hängde tavla hemma ovanför sängen | SVT Nyheter

Skräckholmen

 Hit flyttade jag för att starta min kennel som väldigt ung. Det fanns ett par uthus och en stor ladugård och jag byggde upp ett antal hundgårdar i anslutning till dessa. Nät fick jag tag på billigt i Saleby.

Jag blev snart varse brunråttorna, och dessa gick inte att bli av med hur man än gjorde. De kröp inuti väggarna från golv till tak, det stank och blev bruna beläggningar där de sprang utefter väggarna inne i huset. De var mestadels infesterade under ett golv i ladugården. De var överallt i huset, på bänkar, bord och spis. Under diskbänken, ibland hoppade de över mig i sängen och mat gick inte att ha någonstans.

Ett annat problem var knarkargänget, det har jag skrivit om flera gånger här på bloggen så jag ska inte tråka ut er med det igen. Men en lång rad minnen flyger i huvudet när jag ser bilden av huset. Brutalt, blodigt, skrämmande och oförglömligt.

Avsaknad av hjälp från myndigheter och ensamheten i att inte ha människor omkring sig som såpas ung var inte roligt heller. Helt ensam i den här situationen. Ingen familj, inga nära vänner som kunde hjälpa.

Skräcken var total, varje dag, varje natt. Därav namnet "Skräckholmen" vilket egentligen heter Nickholmen. Utan el och telefon i både kortare och längre perioder. Ingen bil och körkort, inga pengar till mat, buss, kläder osv. det mesta jag ägde blev stulet och så djuren som fick bli provkaniner för knark, valpar som såldes för knarkpengar, hundar dödades som straff för att jag ringde polisen. Jag kan verkligen berätta mycket.. Det kommer i boken, kanske lite här i bloggen också. Myndigheterna (omsorgen, polisen, kriminalvården osv) hade möten hos mig och skulle styra upp det hela, men det blev bara värre även om det i perioder var tillfälligt bättre.

Jag fick hota polisen för att få fred. Jag kontaktade några som hade stora hundbilar och planerade ett besök på polisstationen. De fick ett ultimatum, antingen ta bort gänget eller så kommer jag in med samtliga hundar, släpper in dem på stationen, ringer tidningen och s skulle de få förklara varför de inte satte stopp för eländet.

Då först... efter alla dessa hemska år tog de dem därifrån. Det var polisen som löste det, INTE kommunen. Jag fick INGEN hjälp från kommunen under dessa år, jag åt slaktavfall som jag fått till hundmat, detta fick jag i stor mängd och nästan gratis. Men då började nästa problem.. Med kommunen

Nanuk

 Där kom sopbilen, där åkte Nanuks fina pris som han fick när han vann i Kosta. Priset gick sönder för mig när jag efter en skak-attack försökte städa.

Det känns nästan som att jag miste Nanuk en gång till

Nanuk var en sor kritvit grönlandshund. Nanuk beyder Isbjörn på grönländska. Han blev stamfar till mina fina grönlandshundar som ju var av den rejälare varianten som i dag är svårt att få tag på. Som jag slet med att försöka rädda dessa blodslinjer...

Allt från tiden på Skräckholmen där knarkargärnget tvingade mig på flykt gång på gång. Jag hade ingenstans att ta vägen, inga vänner, ingen släkt och mycket ung och rädd. Polisen kunde ta gänget därifrån om jag orkade gå i 2.5 timme in till stan och det var öppet på Polisstationen. Men då släppte de ut gänget igen klockan sex på morgonen, och vem tror ni fick springa då?

Fick de inte tag på mig så fanns det ju hundar att släppa ut på e 20, valpar att sälja för att köpa knark och värdefulla hundar att helt enkelt ha ihjäl så jag skulle lära mig.

Alla var fiender på den tiden, knarkarna av förklarliga skäl och myndigheterna för att jag kämpade för att bli av med knarkarna. På ett möte på kommunfullmäktige diskuterades detta och det kom fram att det var okej att gänget var utanför stadsbilden. Med andra ord, jag kunde offras. May Hemming, som nu är bortgången berättade detta för mig när hon körde mig till kvinnojouren vid ett tillfälle, hon var politiker och med på detta mötet.

Så Skara kommun har varit synnerligen brutala mot mig sedan jag var tonåring.

Nanuk blev ett av offren, hans avkommor som jag lyckades rädda från skräckholmen, svårt medtagna är nu också borta. Blodlinjen borta för gott, kenneln borta för gott, likaså mitt företag som ju var kenneln.

På grund av depressionen som gjorde mig sängbunden i två år. Den orsakades av långvarig stress på grund av alla trauman i mitt ärende med kommunen från skräckholmen-ärendet, god man som kastade dokumenten angående skräckholmen som skulle till advokaten (eftersom kommunen placerade en av knarkarna, mitt x att jobba på kenneln, vilket var anledningen till att allt spårade ur och jag fick fly från mitt hem, som dom rånade), kastad bokföring, hela ärendet med kommunens fuskbygge här som har kostat mig enormt mycket både ekonomiskt, psykiskt och fysiskt, samt alla spydigheter när jag försökt få ärendena reklamerade. Och slutligen hotet jag fick när det skulle komma hit och "sälja huset", "sälja bilen", "avveckla företaget", och framför allt "släcka hemsidan". Det var tydligen viktigt. Det skrämde slaget på mig och jag stöp så illa så livet tog i princip slut. Det var nära att det tog slut rent bokstavligen också i samband med den där händelsen.

Ärendet är under granskning av Länsstyrelsen. Fast de har inte fått allt material än. Juridiskt skall det räcka med det de fått. Jag har helt enkelt blivit för sjuk när jag hanterat det (skakningar, panikångest, autistisk meltdown och skakningarna som ger muskelutmattning).

I dag hittade jag av en händelse en ny länk mellan två av händelserna här? Jag vet inte än, men har lite att snoka i tydligen. Om det stämmer så är det ganska avgörande i ärendet. Och allvarligt. 

Återkommer om detta så inte fler spår sopas igen innan jag når dem. Det räcker att papper ur fyra olika arkiv rörande den här härvan har spårlöst försvunnit och kommunen vägrar lämna ut diariet över vilka dokument som har funnits (diariet är tydligen svårt att ändra i, därav att det skall finnas, och de får inte vägra att lämna ut det egentligen).

Jag ska leta fram bilder av Nanuk och göra en liten presentation av honom här, samt hans avkommor. Han var Internationell Champion och jag skall berätta om hur detta gick till och en del annat som vi var med om i vår kamp för överlevnad på Skräckholmen. Det blir spännande i överflöd och är en del av boken jag skriver på.

Porschen

 I går kväll åkte jag tillbaka till det som jag brukar kalla Skräckholmen. Mitt gamla boende där allt gick fel, där kommunen lät kaoset växa, och där jag själv fick stå för notan — bokstavligen.

Jag visste att det låg en halv Porsche i skogen bakom huset. Den har legat där i flera år, efter att den lilla ”pöbeln” som ockuperade mitt hem ägnade sig åt sina bilprojekt. De skar isär bilar, svetsade ihop delar från olika modeller och kapade bort chassinummer med vinkelslip. Det var deras hobby.

Min elräkning blev deras bränsle. Kommunen sponsrade deras verksamhet genom min elräkning..

Jag hittade bilen precis där jag mindes den. En Porsche-kaross, uppenbart ihopplockad av delar från olika modeller. Och där chassinumret ska sitta? Ett rent, avskuret hål. Vinkelslip. Inga tveksamheter.

Jag tog bilder. Närbilder på det bortskurna numret, på karossdelarna, på allt som visar hur kriminell verksamhet pågick i mitt hem medan jag själv kämpade för att få hjälp. Kommunen gjorde ingenting. Istället fick jag elen avstängd flera gånger, skulder som växte, och till slut tog Kronofogden min bil. Allt medan de som bodde i mitt hus fortsatte kapa och svetsa som om det vore en verkstad.

Det här är inte bara en bil i skogen. Det är ett bevis på hur fel allt blev. På hur jag levde i en miljö ingen människa ska behöva bo i. På hur myndigheter lät det fortgå. På hur jag fick betala priset — ekonomiskt, praktiskt och mänskligt.

Och nu ligger den där, Porschen. Halv. Identiteten bortslipad. Ett monument över en tid jag aldrig borde ha behövt gå igenom.

Men nu är den dokumenterad. Och historien ska berättas. Fråga markägaren om lov att bärga den? Göra ett monument av den här hemma?

Tillsammans med allt annat jag nästan bygger ett museum över kommunens förehavanden av just nu?

Haha, det vore synnerligen kul.... Vinsch, släpkärra, spade? (skoja bara)

Försäljning

 Porsche säljes.

Renoveringsobjekt med oklara ägandeförhållanden.

Ram nummer bortskuret.

Svinaktigt mycket slit

 Lilla Röd är förtvivlad, Skrutten vettskrämd, Geta vilsen och Koltrastarna stressade. Rama har inte ätit sin mat och Skatfamiljen har försvunnit. Själv har jag slitit som ett djur. Röjt väg bland rivningsvirke, plåtar, nät och aggressiva brännässlor. Jag har skurit mig, stuckit mig, trampat på spik och burit trilskan plåtar och nätbitar som försökt hålla sig kvar i allt de hittar. Men nu är vägen någorlunda skyddad. Bilder kommer och även lite filmklipp. Bättre vore att köpa ett billigt elstaket? Näääjjeee, kommunen ska ha pengarna...

Vildsvinen hade hunnit börja knapra på vägen innan jag hann hem, inga stora skador, bara rispat lite. Men intresse finns tydligen för att göra halvmetersdjupa hålor och skyttegravar inför harmageddon i min väg.

Icke en gång till tänkte jag, därav slitet i dag när jag kom hem från Hornborgasjön. Tack igen Mona och Per!! Detta behövde jag!

Jag har dock fått se en fågel jag inte sett förr, och den var nog den vackraste fågel jag sett (ja näst vackraste då efter mina duvor). En skräntärna. Stor, vit och en akrobat i luften! Liten svart kalufs på huvudet och på vingspetsarna samt ljust silvrig på vingarnas ovansida. Orange näbb och lite uppkäftig look i ansiktet.

Bilder kommer!

Nu ska jag sova och hoppas att inte vildsvinen kommer in på vägen utan att bli ihjälskrämda av ramlande plåtar och nät som fastnar i gaddarna. Forrden (jo det stavas så) vaktar vägen, den har fått övervakningskameran fantasifullt arrangerad i rätt höjd mitt emot den eventuella cirkusen i natt. Så den är kameramästaren för natten. Kameran skriker som en chihuahua på steroider och blinkar som ett helt discotek när den larmar så nu ska vi skrämma livet ur alla varelser på en halvmils avstånd, och filma det hela.

Om jag hunnit skulle jag dragit snubbeltråd utmed vägen och fäst i en doftgran genom fönstret på Forrden så kunde larmet gått igång på den med, den tjuter redigt när den blir på det humöret och blinkar som tre discotek.

Godnatt.

 Jag ställde en fråga till min AI assistent och tänkte att jag nog blir idiotförklarad här. Men såhär gick det:

Jag undrar på en sak. Jag har ju den där muskelsvagheten som inträffar efter en skaknings attack, som i sin tur beror på panikångest. Och muskelutmatningen ska då sättas igång av mjölksyra. Men nu har jag märkt att det lindras av mango! Hur är detta möjligt? Är det någon syra i mango som spelar in? Det finns ju inte någon medicin mot mitt tillstånd och jag har god kontakt med vården. Men just mango? Och även acetylcystein hjälper mig skapligt. Vad händer här liksom?

Det du beskriver – att mango och acetylcystein lindrar den där extrema muskelutmattningen efter en panikskakning – är faktiskt inte konstigt alls när man bryter ner vad som händer i kroppen. Jag håller mig till medicinsk fakta och allmän fysiologi här, och du har ju redan vårdkontakt, så jag förklarar mekanismen utan att ge personliga medicinska råd.

Först: vad som händer i kroppen vid en panikskakning

När du får en kraftig panikattack med skakningar händer tre saker samtidigt:

1. Musklerna arbetar explosivt → mjölksyra bildas snabbt

2. Andningen blir ytlig eller snabb → CO₂ sjunker → blodkärl drar ihop sig

3. Stresshormoner skjuter i höjden → musklerna blir överkänsliga och utmattade

Det är alltså en kombination av mjölksyra, hyperventilation, stressreaktion och mikroinflammation.

Det är därför du får den där ”efterkraschen”.

Varför mango kan hjälpa

Det här är faktiskt logiskt när man tittar på vad mango innehåller:

1. Snabba kolhydrater

Efter en skakning är musklerna tömda på glukos. Mango innehåller:

• glukos

• fruktos

Det ger musklerna snabb energi att återställa balansen.

2. Mycket kalium

Kalium är avgörande för:

• muskelkontraktion

• nervsignaler

• återhämtning efter mjölksyra

Mango är en av de mest kaliumrika frukterna (nästan som banan).

3. Antioxidanter som dämpar mikroinflammation

Mango innehåller:

• quercetin

• mangiferin

• vitamin C

Dessa ämnen är kända för att dämpa inflammatoriska processer i muskler och vävnader.

4. Lätt att smälta

Efter en panikattack är kroppen i ”krisläge”. Mango är mild, lätt att äta och ger snabb tillgänglig energi utan att stressa matsmältningen.

Så mango → energi + kalium + antiinflammatoriskt stöd.

Det passar exakt det som händer i din kropp.

Varför acetylcystein kan hjälpa

Acetylcystein (NAC) är ett ämne som:

• ökar glutation, kroppens viktigaste antioxidant

• minskar oxidativ stress

• dämpar inflammation

• påverkar muskelåterhämtning indirekt

• stabiliserar vissa signalsubstanser i stressystemet

Vid kraftiga skakningar bildas mycket:

• fria radikaler

• stresshormoner

• mjölksyra

• mikroskador i muskelfibrer

NAC är känt för att:

• minska muskeltrötthet

• förbättra återhämtning

• dämpa stressrelaterad oxidativ belastning

Det är alltså inte konstigt att du känner att det ”tar udden av” efterreaktionen.

Så vad händer egentligen?

Du har hittat två saker som råkar träffa just de mekanismer som är aktiva efter en panikskakning:

• mango → energi + kalium + antiinflammatoriskt

• NAC → minskad oxidativ stress + stabilisering av stressystemet

Det är inte medicin mot panikångest, men det är logiskt att det lindrar muskelutmattningen som kommer efteråt.

Det är alltså inte ”magiskt” – det är ren fysiologi.

Det viktiga

Jag kan inte ge personliga medicinska råd, men jag kan säga:

• det du upplever är inte konstigt

• det finns rimliga biologiska förklaringar

• det betyder inte att du gör något farligt

• det är bra att du har vårdkontakt

• det är bra att du lyssnar på kroppen

Woow!

 Kan detta vara en början till hopp för Autister?

Reticular thalamic hyperexcitability drives autism spectrum disorder behaviors in the Cntnap2 model of autism - PubMed

Och så en låt:

Fuskbygget...

 Översvämning, felsökning, jordfelsbrytaren slår till. Kaos igen i fuskbygget. Tvättmaskinen död trodde jag, skakningar av skräck påbörjat igen innan jag hunnit återhämta mig och sjukt jobbig muskelutmattning som följd. Jag fick inte satt upp mer skydd för vägen som jag tänkt på grund av detta så nu hoppas jag inte allt arbete med den är bortkastat genom att svinen gräver upp den igen. 

Blotta tanken på att bli utan tvättmaskin skrämde slaget på mig. Det finns inga pengar att köpa för.

Men nu går den igen. Översvämningen gjorde kortslutning. Vattensystemet är såpas skadat av alla frysningar på vintrarna och tillfälliga lagningar så det blir nog lätt att slå ut det hela i vinter. Ingen reklamation i sikte innan kylan kommer ser det ut som. 

Jag mår inte bra av det här men kämpar på. Sorgen över djuren är påtaglig också. 

Min "sommar" har varit att fokusera på att få ordning med reklamationen, hoppas det kan göra någon nytta till sist. Jag har verkligen engagerat mig i detta för att en gång för alla få slut på eländet här. 

Resultaet blir såklart att jag inte får leva, bara sitta i sängen. Men så blir det ju också bara av skakningarna för skräcken för situationen ändå. De som ställt till med detta har varit på semester och är säkert utvilade för att plåga mig en vinter till genom att vända och vrida på reklamationsfrågan i det oändliga och dela ut spydiga kommentarer.

Medan jag betalar galna inkassokostnader på deras bygge för att försäkringar inte tar skadorna. 

Men nu tar det på det i alla fall, jag har varit enveten med dessa betalningar under de år jag nu varit fråntagen god man. Jag har ansökt om ny god man, det har strulat oerhört mycket. Denna gången utan att ekonomin är med, endast posthantering och kontakt med myndigheter för det är det jag inte klarar.

 Ekonomin har jag inga problem med och jag vill undvika att god man gör så som de gjort tidigare, satt mig i skulder. Samt att de utnyttjat läget för en enklare hantering av mitt ärende genom att strunta i posten, strunta i att hjälpa mig med myndighetskontakterna (det är detta som utlöser skakningarna, panikångesten, autistiskt meltdown och sedan muskelutmattningen) och så har de istället kryssat i på banken och kvitterat ut sin lön. Tvärt om mot den hjälp jag behövt.

Övervakningskameran ligger nu på en stor vattendunk mitt på min infartsväg. Dels för att jag behöver sätta den på andra sidan staketet, dels för att den kanske skulle skrämma bort vildsvin från vägen (och eventuella inkräktare)- Stackars Skrutten fick testa om det fungerade..

Jag la upp filmklippet på youtube också för jag såg att det krånglade med att lägga det direkt på bloggen. Här ser ni vägen också, och plåtar ställda lite här och där under tiden jag fixar med staketet. För att förhindra att vildsvinen gräver upp vägen och attackerar mig som de gjort förr.

Jag plockar ned staket från hundgårdarna, klipper det på längden (vilket tar tid och är hemskt ansträngande för mig som inte har krafter just nu, jag får dessutom kämpa för att få ut nätet från kennelanläggningen. Blodvite har uppstått..) Stolpar får jag göra från återanvänt material, det här lär ta tid. Det vore lättare att köpa färdigt elstaket men det kostar typ fem tusen spänn och det lär ta ännu längre tid att spara ihop till det.

Vägen

 Ja vägen den blev bra. Jag är dock tveksam till två saker. Dels att man skrapade bort översta lagret på hela vägen och inte bara där man grävt djupt för att lägga kablarna. På så vis försvann den hårda ytan med grus och tegelpannor. Som var så åtkört så det kändes synd att bryta sönder. Och så var ju hela vägen bara jord när allt var bortkört. Ett ganska tunt lager grus uppepå gör mig tvärsäker på att vildsvinen kommer fortsätta att gräva där. Och den uppluckrade strängen i mitten, som ju är ganska djup, är ju fortfarande uppluckrad.

Om jag fått bestämma skulle jorden i mitten efter grävningen tagits bort, lämnat hjulspåren som dom var och haft i grus i mitten och avslutat med det tunna lagret grus på hela. 

Mina staket är numera nedgrävda vid sidan om vägen. Jag har fått upp det ena men det andra sitter fast. Det lär ta tid och kraft att få upp det. Under tiden kommer vildsvinen kunna gå över nätet som ju ligger i uppgrävd jord. Så jag har staplat plåtar, trasiga nätbitar och annat för att försöka undvika skador. Jag har varit hemskt dålig i mina muskler under en tid nu till följd av skakningarna som kommer när jag kämpar med kommunärendet, jag kan knappt gå vissa dagar. Jag har fått sitta mitt på vägen lite titt som tätt, men envist fortsatt med både det och kommun-tortyr-ärendet. Är så trött...

Bilder kommer, jag orkar inte mer än försöka sova nu och så äter Talgoxeungarna (dom som kläcktes i min holk på trappan) med föräldrar, Röd junior (Lille röds son) ute vid trappan, Geta (rådjursget som bott in sig här)  käkar vete bakom bilen och skatungarna leker i trädgården. Jag kan inte med att gå ut just nu och om en stund lär jag sova.

På tal om Geta. Jag har ju i princip spärrat hela vägen utom här nede på gården. Man får även öppna en grind för att komma in på min infart nu. Med tanke på att Geta kommer från skogen, käkar bakom bilen och alltid gått upp efter vägen för att komma ut härifrån så gjorde jag en lucka bredvid grinden, pyttesmalt. Just för henne. Hon fixade det på första försöket! Jag såg det hela på övervakningskameran.

Vattenfall och vildsvin

 I dag skall vägen lagas efter vildsvinshändelsen. Detta hände i December 2025.

Vattenfall grävde upp vägen i mitten istället för vid sidan om. Och utan att fråga mig. Om jag vetat det hade jag satt mig framför grävmaskinen för att stoppa dem för att göra så i vildsvinsland är väldigt dumt.

Att bryta grus och krossat-tegel ytan på en gammal väg och få upp jord från underliggande lager, med massor av smaskigt för svinen uppluckrat och löst, visade sig vara oerhört dumt.

De återkom natt efter natt och vid något av tillfällena hade de grävt sig helt ned till rören där ledningarna låg. Jag kontaktade Vattenfall och de skulle höra av sig. Under tiden fick jag försöka att gräva igen groparna. Jag fick så ont så jag fick sitta ned och försöka hacka bort jordkokklorna som grävts upp då de hade frusit fast, för att komma ut med bilen. Och då är min bil ganska hög.

Man ser tydligt på filmen att de grävt från där vattenfall gävt ned ledningen, i en sväng upp på min väg och vidare hela min utfartsväg upp. De har inte grävt där vattenfall inte grävt.

Jag blev senare attackerad av vildsvin medan jag försökte lägga ut plåtar och nät för att försöka skydda vägen. Jag har fått sitta i bilen vissa nätter för att kunna jaga bort svinen. Jag är inte återställd än i ryggen.

Äntligen skall de fixa detta.

Men jag är dålig nu av mina skakningar jag haft på grund av kommunen och förfasar mig över att någon skall komma hit, se fuskbygget och förödelsen på gården. Och bara blotta tanken på att behöva sätta mig ned på vägen när de kommer och jag skall visa dem vad som inträffat är stressande. Det är ju så det blir efter skakningar, det blir muskelutmattning och då kan det bli skämmigt.

Jag mår för dåligt för detta i dag, men vad gör man. Det blir bra när det är gjort, jag har varit så rädd att någon skulle få sin bil förstörd.

"Polisen har skickat ett långt SMS"

 Så sa telefonen i väll. Jag vet inte hur, men den läser upp sms. Jag vet inte heller hur man får telefonen att låta bli det. MEN

Ikväll hände något som jag måste skriva om, både för min egen skull och för att andra ska slippa gå igenom samma sak.

Jag fick ett sms från ett mobilnummer där det stod att “inget krav är registrerat” hos Avida, tillsammans med ett ärendenummer. Eftersom jag har haft en del strul med gamla papper som kastats av god man, blev jag först orolig att det kunde handla om någon gammal skuld.

Men när jag ringde numret i sms:et svarade en man som påstod att jag köpt en dator för 8000 kr på Elgiganten och signerat med BankID. Han läste upp mitt personnummer och försökte få mig att bekräfta det. När jag sa att jag inte köpt någon dator blev han irriterad. När jag sa att jag spelar in samtalet och kommer polisanmäla – då la han på direkt.

Jag gav honom ingenting. Inget “ja”. Ingen bekräftelse. Inget BankID. Ingenting.

Polisen bekräftade att detta är ett känt bedrägeriförsök där bedragare använder Avidas namn för att stressa folk att öppna BankID. De sa också att eftersom jag inte gav honom någon information kan han inte göra något mer mot mig.

Jag har polisanmält händelsen och informerat Avida om att deras namn används i bedrägeriförsök.

Det här visar hur viktigt det är att vara misstänksam – även när något ser “officiellt” ut. Jag är fortfarande skakis, men också lättad. Och tacksam att jag reagerade snabbt och inte lät mig luras.

Så SMSet från Polisen var diarienummer på anmälan.

En ros till Skara kommun för att ni gjort mig misstänksam nog att klara mig ur sådant här.

En rulle taggtråd till Skara kommun för att jag behövde få en panikattack i kväll för att jag var rädd att det hade något med inkasso på deras formidabla bygge att göra. Tills jag förstod vad det handlade om.

Han ville att jag skulle bekräfta mitt personnummer och namn, detta hade han redan, samt mitt telefonnummer.

Det gjorde jag inte. Jag sa att jag vet ju inte ens säkert att detta är från Avida, då blev han sur och tyckte det var väldigt märkligt att jag ringt till Avida och inte visste att jag pratade med Avida.

Det var väl ungefär där jag förstod att det inte handlade om att någon köpt en dator i mitt namn.

Jag spelade in samtalet och Polisen ville att jag skulle spara inspelningen. (Okej, nu blev det faktiskt en ros till till Skara kommun för det är dom som lärt mig att det kan vara smart att spela in samtal så man har bevis.)

Polisen sa att de brukar gå tillväga som så att de ska "hjälpa till" att häva köpet eller liknande med hjälp av att man får logga in i deras system med bank ID.

Så var försiktiga mina vänner!