DO

 

Läkare krävde handskakning av patient med autism – diskriminering enligt DO | SVT Nyheter

När en handskakning ger skadestånd – men en kommunal rundgång inte ens får en utredning

Jag läste nyligen om fallet där en autistisk person fick skadestånd för att hen tvingades till handskakning. Det är bra. Det är rätt. Det är så lagen ska fungera.

Men jag kunde inte låta bli att tänka:

”Undrar vad skadeståndet hade blivit om någon tvingat mig att… ja, leva i ett fuskbygge, få min pension uppäten av inkasso knuten till detsamma och sedan vägrat utreda varför?”

För tydligen är handkontakt en större rättssäkerhetsfråga än:

• utebliven reklamation av ett felaktigt boende

• ekonomisk nöd som kommunen själv orsakat

• krav jag inte kan uppfylla på grund av min autism

• rundgång i beslut som skulle göra en hamster sjösjuk

• och en utredning som lyser med sin frånvaro, ungefär som isoleringen i det där huset

• Och som bonus: de har dessutom krävt att jag ska komma dit fysiskt för att ansöka och överklaga — trots att de inte får tvinga det enligt lagen. Det är lite som att säga: ”Vi förstår att du har autism, men har du provat att inte ha det just idag?”

Och för ordningens skull: min autism och panikångest triggas av just sådana situationer där jag pressas in i krav jag inte klarar. Det slutar med skakningar, panik och shutdowns — vilket är hela anledningen till att jag vill göra mina ansökningar och överklaganden digitalt. Att köra över en mil enkel resa varje dag för att lämna in papper jag redan skickat digitalt är inte bara orimligt, det är direkt ohållbart. Om det inte är diskriminering, så är det åtminstone en väldigt kreativ tolkning av ordet ‘tillgänglighet’.

Jag säger inte att handskakningsfallet är oviktigt. Jag säger bara att om en handskakning är värd skadestånd, borde väl ett fuskbygge vara värt åtminstone en utredning.

Men vad vet jag. Jag är bara autistisk, inte jurist.

Det kanske är så här:

• Handskakning: ”Oj, det här måste vi ta på allvar!”

• Fuskbygge + ekonomisk nöd + utebliven reklamation: ”Har du provat att komma hit fysiskt trots att du inte kan?”

Jag försöker se det humoristiskt. Det är antingen det eller att börja samla kvitton till en framtida bok med titeln:

”Autism, myndigheter och andra äventyr – en överlevnadsguide i 47 delar.”

Men jag fortsätter dokumentera. För om någon i kommunen nu råkar läsa detta (hej!), så är det här inte ett angrepp. Det är bara en stillsam påminnelse om att:

Om en handskakning kan vara ett rättsövergrepp, då kanske ett fuskbygge också förtjänar en blick.

Och kanske, bara kanske, en utredning.

Har Staten blivit helt galen?

 HUR kan det få bli såhär? Man kan plötsligt befinna sig i en situation där man är helt rättslös?

Men åter igen, bra att det börjar tas upp sådana här saker:

Dotter hålls gömd – föräldrar tar strid i domstol

Och de som inte ens HAR familj, råkar bli sjuk och sitter där helt ensam (som jag), då kan god man eller förvaltare fritt göra som de vill med människors liv och pengar utan att behöva vara rädd för att ersätta skada eller ordna så människan de har hand om får det drägligt.

"Mänskliga rättigheter" finns inte i praktiken

Rättsröta var det ja

Såhär är verkligheten i dag för många. Visst är det märkligt? 

Men så bra att det nu uppmärksammas!! 

Faktum är att man utöver att lida skada av det myndigheter gjort, och inte få rättvisa så är det oerhört smärtsamt att inte bli trodd. För folk i allmänhet tror ju inte att det är såhär illa.

Men nu hoppas vi att det börjar hända något för rättssäkerheten för alla utsatta!

https://www.youtube.com/watch?v=u3VWuVyTqpI

Dagens frukostlunch övervakas av Dunis. Samtidigt som hon ruvar. Nu ska jag byta batterier i hennes ljusslinga i korgen för det var väldans vad det såg mörkt ut där.