Nanuk

 Där kom sopbilen, där åkte Nanuks fina pris som han fick när han vann i Kosta. Priset gick sönder för mig när jag efter en skak-attack försökte städa.

Det känns nästan som att jag miste Nanuk en gång till

Nanuk var en sor kritvit grönlandshund. Nanuk beyder Isbjörn på grönländska. Han blev stamfar till mina fina grönlandshundar som ju var av den rejälare varianten som i dag är svårt att få tag på. Som jag slet med att försöka rädda dessa blodslinjer...

Allt från tiden på Skräckholmen där knarkargärnget tvingade mig på flykt gång på gång. Jag hade ingenstans att ta vägen, inga vänner, ingen släkt och mycket ung och rädd. Polisen kunde ta gänget därifrån om jag orkade gå i 2.5 timme in till stan och det var öppet på Polisstationen. Men då släppte de ut gänget igen klockan sex på morgonen, och vem tror ni fick springa då?

Fick de inte tag på mig så fanns det ju hundar att släppa ut på e 20, valpar att sälja för att köpa knark och värdefulla hundar att helt enkelt ha ihjäl så jag skulle lära mig.

Alla var fiender på den tiden, knarkarna av förklarliga skäl och myndigheterna för att jag kämpade för att bli av med knarkarna. På ett möte på kommunfullmäktige diskuterades detta och det kom fram att det var okej att gänget var utanför stadsbilden. Med andra ord, jag kunde offras. May Hemming, som nu är bortgången berättade detta för mig när hon körde mig till kvinnojouren vid ett tillfälle, hon var politiker och med på detta mötet.

Så Skara kommun har varit synnerligen brutala mot mig sedan jag var tonåring.

Nanuk blev ett av offren, hans avkommor som jag lyckades rädda från skräckholmen, svårt medtagna är nu också borta. Blodlinjen borta för gott, kenneln borta för gott, likaså mitt företag som ju var kenneln.

På grund av depressionen som gjorde mig sängbunden i två år. Den orsakades av långvarig stress på grund av alla trauman i mitt ärende med kommunen från skräckholmen-ärendet, god man som kastade dokumenten angående skräckholmen som skulle till advokaten (eftersom kommunen placerade en av knarkarna, mitt x att jobba på kenneln, vilket var anledningen till att allt spårade ur och jag fick fly från mitt hem, som dom rånade), kastad bokföring, hela ärendet med kommunens fuskbygge här som har kostat mig enormt mycket både ekonomiskt, psykiskt och fysiskt, samt alla spydigheter när jag försökt få ärendena reklamerade. Och slutligen hotet jag fick när det skulle komma hit och "sälja huset", "sälja bilen", "avveckla företaget", och framför allt "släcka hemsidan". Det var tydligen viktigt. Det skrämde slaget på mig och jag stöp så illa så livet tog i princip slut. Det var nära att det tog slut rent bokstavligen också i samband med den där händelsen.

Ärendet är under granskning av Länsstyrelsen. Fast de har inte fått allt material än. Juridiskt skall det räcka med det de fått. Jag har helt enkelt blivit för sjuk när jag hanterat det (skakningar, panikångest, autistisk meltdown och skakningarna som ger muskelutmattning).

I dag hittade jag av en händelse en ny länk mellan två av händelserna här? Jag vet inte än, men har lite att snoka i tydligen. Om det stämmer så är det ganska avgörande i ärendet. Och allvarligt. 

Återkommer om detta så inte fler spår sopas igen innan jag når dem. Det räcker att papper ur fyra olika arkiv rörande den här härvan har spårlöst försvunnit och kommunen vägrar lämna ut diariet över vilka dokument som har funnits (diariet är tydligen svårt att ändra i, därav att det skall finnas, och de får inte vägra att lämna ut det egentligen).

Jag ska leta fram bilder av Nanuk och göra en liten presentation av honom här, samt hans avkommor. Han var Internationell Champion och jag skall berätta om hur detta gick till och en del annat som vi var med om i vår kamp för överlevnad på Skräckholmen. Det blir spännande i överflöd och är en del av boken jag skriver på.