Läkare krävde handskakning av patient med autism – diskriminering enligt DO | SVT Nyheter
När en handskakning ger skadestånd – men en kommunal rundgång inte ens får en utredning
Jag läste nyligen om fallet där en autistisk person fick skadestånd för att hen tvingades till handskakning. Det är bra. Det är rätt. Det är så lagen ska fungera.
Men jag kunde inte låta bli att tänka:
”Undrar vad skadeståndet hade blivit om någon tvingat mig att… ja, leva i ett fuskbygge, få min pension uppäten av inkasso knuten till detsamma och sedan vägrat utreda varför?”
För tydligen är handkontakt en större rättssäkerhetsfråga än:
utebliven reklamation av ett felaktigt boende
ekonomisk nöd som kommunen själv orsakat
krav jag inte kan uppfylla på grund av min autism
rundgång i beslut som skulle göra en hamster sjösjuk
och en utredning som lyser med sin frånvaro, ungefär som isoleringen i det där huset
Och som bonus: de har dessutom krävt att jag ska komma dit fysiskt för att ansöka och överklaga — trots att de inte får tvinga det enligt lagen. Det är lite som att säga: ”Vi förstår att du har autism, men har du provat att inte ha det just idag?”
Och för ordningens skull: min autism och panikångest triggas av just sådana situationer där jag pressas in i krav jag inte klarar. Det slutar med skakningar, panik och shutdowns — vilket är hela anledningen till att jag vill göra mina ansökningar och överklaganden digitalt. Att köra över en mil enkel resa varje dag för att lämna in papper jag redan skickat digitalt är inte bara orimligt, det är direkt ohållbart. Om det inte är diskriminering, så är det åtminstone en väldigt kreativ tolkning av ordet ‘tillgänglighet’.
Jag säger inte att handskakningsfallet är oviktigt. Jag säger bara att om en handskakning är värd skadestånd, borde väl ett fuskbygge vara värt åtminstone en utredning.
Men vad vet jag. Jag är bara autistisk, inte jurist.
Det kanske är så här:
Handskakning: ”Oj, det här måste vi ta på allvar!”
Fuskbygge + ekonomisk nöd + utebliven reklamation: ”Har du provat att komma hit fysiskt trots att du inte kan?”
Jag försöker se det humoristiskt. Det är antingen det eller att börja samla kvitton till en framtida bok med titeln:
”Autism, myndigheter och andra äventyr – en överlevnadsguide i 47 delar.”
Men jag fortsätter dokumentera. För om någon i kommunen nu råkar läsa detta (hej!), så är det här inte ett angrepp. Det är bara en stillsam påminnelse om att:
Om en handskakning kan vara ett rättsövergrepp, då kanske ett fuskbygge också förtjänar en blick.
Och kanske, bara kanske, en utredning.
.jpg)