Porschen

 I går kväll åkte jag tillbaka till det som jag brukar kalla Skräckholmen. Mitt gamla boende där allt gick fel, där kommunen lät kaoset växa, och där jag själv fick stå för notan — bokstavligen.

Jag visste att det låg en halv Porsche i skogen bakom huset. Den har legat där i flera år, efter att den lilla ”pöbeln” som ockuperade mitt hem ägnade sig åt sina bilprojekt. De skar isär bilar, svetsade ihop delar från olika modeller och kapade bort chassinummer med vinkelslip. Det var deras hobby.

Min elräkning blev deras bränsle. Kommunen sponsrade deras verksamhet genom min elräkning..

Jag hittade bilen precis där jag mindes den. En Porsche-kaross, uppenbart ihopplockad av delar från olika modeller. Och där chassinumret ska sitta? Ett rent, avskuret hål. Vinkelslip. Inga tveksamheter.

Jag tog bilder. Närbilder på det bortskurna numret, på karossdelarna, på allt som visar hur kriminell verksamhet pågick i mitt hem medan jag själv kämpade för att få hjälp. Kommunen gjorde ingenting. Istället fick jag elen avstängd flera gånger, skulder som växte, och till slut tog Kronofogden min bil. Allt medan de som bodde i mitt hus fortsatte kapa och svetsa som om det vore en verkstad.

Det här är inte bara en bil i skogen. Det är ett bevis på hur fel allt blev. På hur jag levde i en miljö ingen människa ska behöva bo i. På hur myndigheter lät det fortgå. På hur jag fick betala priset — ekonomiskt, praktiskt och mänskligt.

Och nu ligger den där, Porschen. Halv. Identiteten bortslipad. Ett monument över en tid jag aldrig borde ha behövt gå igenom.

Men nu är den dokumenterad. Och historien ska berättas. Fråga markägaren om lov att bärga den? Göra ett monument av den här hemma?

Tillsammans med allt annat jag nästan bygger ett museum över kommunens förehavanden av just nu?

Haha, det vore synnerligen kul.... Vinsch, släpkärra, spade? (skoja bara)