Fuskbygget...

 Översvämning, felsökning, jordfelsbrytaren slår till. Kaos igen i fuskbygget. Tvättmaskinen död trodde jag, skakningar av skräck påbörjat igen innan jag hunnit återhämta mig och sjukt jobbig muskelutmattning som följd. Jag fick inte satt upp mer skydd för vägen som jag tänkt på grund av detta så nu hoppas jag inte allt arbete med den är bortkastat genom att svinen gräver upp den igen. 

Blotta tanken på att bli utan tvättmaskin skrämde slaget på mig. Det finns inga pengar att köpa för.

Men nu går den igen. Översvämningen gjorde kortslutning. Vattensystemet är såpas skadat av alla frysningar på vintrarna och tillfälliga lagningar så det blir nog lätt att slå ut det hela i vinter. Ingen reklamation i sikte innan kylan kommer ser det ut som. 

Jag mår inte bra av det här men kämpar på. Sorgen över djuren är påtaglig också. 

Min "sommar" har varit att fokusera på att få ordning med reklamationen, hoppas det kan göra någon nytta till sist. Jag har verkligen engagerat mig i detta för att en gång för alla få slut på eländet här. 

Resultaet blir såklart att jag inte får leva, bara sitta i sängen. Men så blir det ju också bara av skakningarna för skräcken för situationen ändå. De som ställt till med detta har varit på semester och är säkert utvilade för att plåga mig en vinter till genom att vända och vrida på reklamationsfrågan i det oändliga och dela ut spydiga kommentarer.

Medan jag betalar galna inkassokostnader på deras bygge för att försäkringar inte tar skadorna. 

Men nu tar det på det i alla fall, jag har varit enveten med dessa betalningar under de år jag nu varit fråntagen god man. Jag har ansökt om ny god man, det har strulat oerhört mycket. Denna gången utan att ekonomin är med, endast posthantering och kontakt med myndigheter för det är det jag inte klarar.

 Ekonomin har jag inga problem med och jag vill undvika att god man gör så som de gjort tidigare, satt mig i skulder. Samt att de utnyttjat läget för en enklare hantering av mitt ärende genom att strunta i posten, strunta i att hjälpa mig med myndighetskontakterna (det är detta som utlöser skakningarna, panikångesten, autistiskt meltdown och sedan muskelutmattningen) och så har de istället kryssat i på banken och kvitterat ut sin lön. Tvärt om mot den hjälp jag behövt.

Övervakningskameran ligger nu på en stor vattendunk mitt på min infartsväg. Dels för att jag behöver sätta den på andra sidan staketet, dels för att den kanske skulle skrämma bort vildsvin från vägen (och eventuella inkräktare)- Stackars Skrutten fick testa om det fungerade..

Jag la upp filmklippet på youtube också för jag såg att det krånglade med att lägga det direkt på bloggen. Här ser ni vägen också, och plåtar ställda lite här och där under tiden jag fixar med staketet. För att förhindra att vildsvinen gräver upp vägen och attackerar mig som de gjort förr.

Jag plockar ned staket från hundgårdarna, klipper det på längden (vilket tar tid och är hemskt ansträngande för mig som inte har krafter just nu, jag får dessutom kämpa för att få ut nätet från kennelanläggningen. Blodvite har uppstått..) Stolpar får jag göra från återanvänt material, det här lär ta tid. Det vore lättare att köpa färdigt elstaket men det kostar typ fem tusen spänn och det lär ta ännu längre tid att spara ihop till det.