Jag är glad att jag har Trandansen som mitt lilla vattenhål i livet. Med allt kämpande med kommunen, eftersatt hem och bil samt nästan inget att leva av (på grund av deras fuskbygge som alla vet) så är det en befrielse att kunna köra bakvägen genom skogen, lägga fram sitt lilla gratis-parkerings kort som jag förärats (jag skulle inte haft pengar till att swisha) och bara vara en stund. Trasig kamera som inte kan bytas med en massa ERROR i rutan och tragglande med fokus, men ändock lyckas med en och annan bild. Nu har jag ju inte råd att köra dit ofta hur kort väg jag än har men det är ändå guld värt de gånger jag kan. Såklart längtar jag fortfarande efter en semester i Tromsö, där jag kommer ifrån. Men så länge jag sitter i kommunens fångstnät så går det ju inte. Jag har en fantastisk kontaktperson som släpar med mig till den här sjön då och då också, och det är det roligaste jag vet! Tack Mona!
Örnparet på bilderna nedan besökte mig på hemmaplan. Ett trevligt avbrott i arbetet medan jag sliter för att röja hemma på gården efter depressionen, branden, vildsvins skador och nedplockning av kenneln.
.jpg)